Har du någon gång besökt Schweiz? Det har jag, en vecka sen nu. Vad tänker ni, då ni hör: ”Schweiz”? Jag kunde inte tänka på så mycket alls faktisk när familjen sa att vi skulle dit. Jag visste inte mycket om Schweiz. Vad händer i Schweiz, är inte det inte bara ett land som ser ut som alla andra? Nej, där hade jag fel, Oj så fel jag hade!


Schweiz består av berg, kullar, dalar, floder, vinrankor, hästar och trevligt folk. Alltså, ett Schweiz som förvånar. Måste säga att jag blev positivt  överraskad över hur fantastiskt fint det är där. Rekomenderar ett besök.

Vi bodde högst upp på ett berg vid namn Crans Montana. Huset var enormt och vid första anblick trodde jag att familjen ägde hela huset. Men där hade jag fel som tur var. De bodde i halva nedervåningen. Det var dock riktigt stort och fint!

Här är framsidan av huset. Ser riktigt mysigt ut va?

Här är framsidan av huset. Ser riktigt mysigt ut va?

På denna bild står jag ovanför huset och kikar ner

På denna bild står jag ovanför huset och kikar ner

Dagen efter vår ankomst begav vi oss upp i bergen. Jag som trott att denna vecka skulle bli avkopplande tadetlungtande i bergen. Men icke, veckan blev mer som ett träningsläger. Upp 07.00 varje morgon.

Detta är utsikten från stugan:

Den fina utsikten

Den fina utsikten

Den fina utsikten på kvällen

Den fina utsikten på kvällen

För att återgå till dag 2, onsdag. Vi skulle knalla halvvägs upp, sen ta en sittlift upp till toppen(det är en skidanläggning) och sedan klättra ner likt bergsgetter.

Dum som jag är tänkte jag att detta inte skulle bli någon match för mig eftersom jag är van vid att vandra runt på fjäll och att kämpa på eftersom min mor finner det roande. Nu kan jag visa dem vad jag går för eftersom de är stadsfolk. Men likt en älg som blivit stungen av ett bi älgade Jon på som en galning upp och ner för berget. Skillnaden mellan mamma och Jon är att mamma skulle i alla fall stanna och vänta ibland och hon skulle ha tagit med sig fika.

Vi hade riktigt kul, jag och Hannah var rädda för alla ormar som låg å fulade sig i alla buskar som vi gick förbi.

På väg upp på Crans Montana

På väg upp på Crans Montana

Högst upp

Högst upp

De tuffa vandrarna

De tuffa vandrarna

Utsikten var fantastisk. Till och med kossorna gillade utsikten, för de hade också beslutat sig för att vandra i bergen.

Att kossor var såna hurtbullar hade jag ingen aning om ;)

Att kossor var såna hurtbullar hade jag ingen aning om ;)

Detta är Hannah efter att ha vandrat i bergen

Detta är Hannah efter att ha vandrat i bergen

Dag nummer 3 åkte vi till ett ställe vid foten av berget. Där skulle vi rida. Det såg jag verkligen fram emot. Det som gjorde mig så glad var att jag fick ta en häst och rida ut helt själv. Dock fick jag bara rida i 40 min och betala 250kr typ. Jag red ut längs vinrankor och tomatplantor. Längs floderna och längs foten av berget. Ganska häftigt. Dock tyckte Akilina(hästens namn) att det var lika coolt. Hon var tydligen inte van vid att rida ut så här på tu man hand ;) Eftersom hon tillhör en ridskola så rider de ut i grupp. Därför blev hon lite nervig när hon va ensam.

Eftersom nervvraket Akilina inte gillade friluftslivet beslöt jag mig för att jag skulle återvända till stallet och rida på utomhusbanan. Det gick riktigt bra och vi hade ett jobbigt träningspass. Efter detta var jag helt slut. Har aldrig varit så röd i ansiktet i hela mitt liv.

Innan jag red så höll jag i en dressyr lektion för Jacks kompis Charlott som hade sin häst där. Det gick riktigt bra. Hon, hennes mamma och hennes syster var riktigt trevliga. De hade alla en häst där. När jag skulle rida ut så fick jag låna alla möjliga saker av dem. Ridbyxor, strumpor, armbandsklocka och jag bytte t.o.m. skor med Charlott som bara är 10 år. Stora fötter måste ungen ha haft!

Jag red två dagar och Jack och Hannah red tre dagar. Det gick riktigt bra för dem förutom att Hannah trillade av en gång i galoppen. Här kommer lite fina bilder:

Akilina

Akilina

Hannah ville prova att  rida min häst också

Hannah ville prova att rida min häst också

Jag, Hannah och Akilina efter ett jobbigt trängingspass

Jag, Hannah och Akilina efter ett jobbigt trängingspass

Hannah och hennes häst

Hannah och hennes häst

Hästigaungar

Hästigaungar

Jag i full fart

Jag i full fart

Så här tyckte hästen om mig

Så här tyckte hästen om mig

Så, i Schweiz har vi vandrat, vi har ätit gott, träffat trevliga människor, ridit och vi har badat. Här kommer lite bilder från när jag passade 5 barn vid en sjö nära stallet vid namn the Guif. Vattnet var klarblått förresten. Mycket fint och riktigt behaglig temperatur om jag får säga det själv.

The Guif

The Guif

The Guif

The Guif

Just nu så sitter jag i min säng här i Luxemburg. Är väldigt trött och ska snart sova. Imorgon ska jag dömma ett race mellan Jack, Hannah, Nicolas och Samuel (grannarna) då de ska cykla fram och tillbaka på gatan 20ggr. Den som vinner får resten av kladdkakan som jag bakade idag.

Jag bakade en kaka som för att säga tack för allt till familjen. Bakade maränger också, Mummsiga blev dem. Jag åkte dessutom till staden och köpte 2 buketer blommor. Mycket fint. Är jag inte rar så säg. Damsög huset också. Vilken sweetheart jag är ;) Det blev i alla fall mycket uppskattat som tur var.

Efter racet imorgon bär det av till nöjesparken igen, den som vi besökte i måndags. Men denna gång blir det hela familjen. Sen blir jag nog barnvakt på kvällen.

För att avsluta dagens inlägg ska jag lägga upp några fler bilder från Schweiz. Dessa bilder är tagna från det lilla centrumet som fanns på Crans Montana. Där roade sig barnen!

En flygande Hannah

En flygande Hannah

En nöjd Jack

En nöjd Jack

God natt

//Cecilia och Luxemburg

En kvinnas list

Author: cesse

”Jaaaaaack, snälla kan inte du hjälpa mig? Jag kommer inte förbi bossen på det här spelet.” Utbrister Hannah i ett försök att få sin brors uppmärksamhet. Jack som i sin tur också sitter och spelar grymtar bara till och säger att han inte tänker hjälpa henne. ”Men snälla, kan du inte hjälpa mig, jag har försökt komma förbi så många gånger. Det funkar inte!” ”MEN SLUTA TJATA, jag tänker inte hjälpa dig!” Säger Jack i ett mycket irriterat tonläge.


Hannah tittar på mig med en busig blick och jag kunde nästan se hur det blinkade till i ögat på henne. ”Jaaaack, jag tror inte att du kan klara dig förbi bossen heller, du är dålig, du kan inte det här spelet!” ”VA? Det kan jag visst det! Jag har klarat det förut!” utbrister han som om att det var en riktigt elak förolämpning. ”Nej, jag tror fortfarande inte på att du kan!” ”Kan jag visst, ge hit spelet ska jag visa!”


Detta gott folk är ett mycket starkt tecken på vad vi kvinnor kan åstadkomma med vår list!

Dagen har varit mycket lugn. Jag har varit ensam hemma då barnens första dag i skolan var idag. Dock fick jag gå upp jätte tidigt och skjutsa Jon till jobbet. Samma procedur skall upprepas imorgon och på fredag . Jag gör inte detta för att han vill ha en privat chaufför, icke, jag gör det så att jag ska kunna ha bilen om jag behöver!

Eftersom jag spenderat dagen ensam har jag inte brytt mig om att ta några kort, jag har dessutom varit för lat för att börja skriva om Schweiz. Därför lägger ja in lite gamla bilder från dagen innan vi åkte till Schweiz.

Det var  kokhett ute och vi har ingen riktig trädgård. Vi höll på att stekas ihjäl där vi spelade fotboll mitt ute på ett fält. Då fick jag plötsligt en idé!

Min briljanta idé var att göra så som jag och Emelie brukade göra när det var varmt. Hitta något som kan ersätta en pool! I detta fall blev det tre små plastlådor som vi placerade utomhus för att sedan bada i. Eftersom att vägen går precis utanför huset fick vi många konstiga blickar. Förutom från den bilen som var fullladdad med tonåringar. Från den bilen hördes bara:”WOOOOW :O ” Undra om det var för att de tyckte att vi var asballa eller om de tyckte jag var schnygg i min bikini ;)

Med lite fantasi är allt en lekplats

Med lite fantasi är allt en lekplats

Självklart, badade jag också! Självklart, fick jag den minsta lådan!

Självklart, badade jag också! Självklart, fick jag den minsta lådan!

Nu är det inte långt kvar tills jag ska hem. På måndag bär det av. Kommer sakna dem massor massor massor! Har faktisk haft det riktigt bra. Har varit med om mycket värdefullt!

God natt!

//Cecilia och Luxemburg

Life is a rollercoaster!

Author: cesse

Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit! Jag är lycklig, jag är skräckslagen! Det går fort, det går långsamt, det är roligt, det är tråkigt!


Jag pratar självklart om Bergochdalbanor! Dagen har bestått av karuseller, korta, långa, snabba och roliga. Mitt i LuxemburgCity har de nu en stor nöjespark. Så efter att lämnat Hannah hos sin vän Hadley begav jag och Jack oss till denna fest.

Nöjesparken. På Luxemburgiska hette det Sugeafoua eller något liknande

Nöjesparken. På Luxemburgiska hette det Sugeafoua eller något liknande

Kvart i 11 var vi där. Dum svensk som jag är trodde jag självklart att stället öppnade runt 9 på morgonen. Ack så fel jag hade. Alla de roliga sakerna öppnade inte fören 3 på eftermiddagen. Så dagen spenderades med mat, dricka, att gå runt runt runt runt på området och titta på alla AWESOME karuseller som vi bara måste åka.

Dagen fick dock ett litet avbrott. Vid 2 begav vi oss till McDonalds där vi mötte Hannah, Hadley, Whiley och Becky. Backy är mamma till Hannahs vän Hadely och Whiley är Hadely’s lillasyster. I en timme skulle jag passa dessa barn.

Vi begav oss direkt för att köpa glass. Whiley tog min hand trots att detta var första gången vi sågs(hon är 3 år). Hon påminde lite om mig själv faktiskt eftersom att hon pratade konstant. Allt gick väldigt bra, fast fick reda på efteråt att Hadely får raseriutbrott ibland.

Väl tillbaka i nöjesparken beslöt vi oss för att åka Break Dance som nu hade öppnat. Den påminde lite om virvelvinden.

Break Dance

Break Dance

Jack skrattade frenetiskt som en liten flicka medan jag skrek halsen ur led av skratt. Detta måste vara den roligaste dagen hittills.

Någonting annat som dessutom var skoj var att vi träffade Jacks kompis Tobias där som är svensk. Han var med sin bror Christofer och en kille som var deras barnvakt. Alla tre pratar svenska. AWESOME! Ursäkta det starka uttrycket, men det kändes skönt att få prata svenska igen. Jag har uppenbarligen inte glömt hur man gör.

Lite mer fina bilder. Ser ni det i mitten av bilden. Två stora pinnar som sticker upp och så är det en boll mitt emellan? Långt borta! man satt i bollen som var fastspänd  i två gummiband som satt på de vita pelarna. sen sköts man upp i luften så man studsades fram och tillbaka. Och, nej, vi åkte inte den!

Lite mer fina bilder. Ser ni det i mitten av bilden. Två stora pinnar som sticker upp och så är det en boll mitt emellan? Långt borta! man satt i bollen som var fastspänd i två gummiband som satt på de vita pelarna. sen sköts man upp i luften så man studsades fram och tillbaka. Och, nej, vi åkte inte den!

Jag lyckades dessutom lura upp jack i extreme. När vi väl satt fastspända och nästan var uppochner i luften började jag ångra mig. Uttrycket i hans ansikte sa mig att han aldrig har gjort något liknande i hela sitt liv. Skoj skoj. Det hela fick lugna ner sig med lite hänggungor! Glömde dock att spänna fast mig som man skulle, upptäckte detta när vi klev av. Tokigt gjort!

Efter en dag som denna kan man inte förvänta sig  mer förtjusade leende, på en tioårig pojke, än detta:

Oj va lyckliga vi var :D

Oj va lyckliga vi var :D

Innan jag ska lägga mig idag så vill jag bara säga att jag har haft en super trevlig och rolig dag. Den bästa hittills. Satt efter middagen och hade ett långt och trevligt samtal med föräldrarna om ditten och datten. Trevligt!

Att vara på nöjesparken och åka alla de saker som jag tycker är kul var ett stort plus. Dessutom fick jag det gratis eftersom familjen betalar. Underbart. Vi ska tillbaka på lördag, fast då kommer all med!

Jag hade det mycket trevligt i Schweiz, bilder kommer snart. Har antagligen tid att skriva på onsdag,torsdag eller fredag då barnen är i skolan.

Jag kommer sakna den här familjen otroligt mycket. Trots att vi gått igenom många jobbiga situationer har det varit en härlig sommar. Vi har haft många roliga stunder tillsammans som vi kommer minnas för alltid.

Ett stark minne jag har är från igår :P vi hade precis varit och ätit Currykyckling på vår favorit restaurang då vi träffar en vän till familjen. Bernard och hans fru. De väntar barn så frugan var fet som en gris.

När vi är på väg ut så tittar Hannah bak på paret och säger till sin mor: ”Jag som trodde att Bernards fru skulle vara brun så som honom! Är barnet också brunt?” Jill förklarar ett och annat för sin dotter och säger att barnet kan bli brunt trots att mamman är vit och att barnet kan bli vitt trots att pappan är brun. Hannah tittar på sin far och utbrister: ”pappa, du skulle inte se så bra ut som brun!” Jag kunde inte sluta skratta! Jag såg Jon framför mig som en riktig cool afrikan. När vi skulle korsa vägen medan jag vek mig av skratt avbröts jag att en våldsam krasch.

Två bilar hade krockat in i varandra tio meter i från oss. Lite läskigt faktiskt. Den ena bilen såg ut som om den kört rakt in i en bergvägg. Alla överlevde som tur var. Vi passerade bilarna, Jon tittade ut och såg föraren till den ena bilen: ”Ah, en kvinnlig förare, de kunde jag ha anat!”

God natt!

//Cecilia och Luxemburg

Tystnad, lättnad, inga bekymer, inget ansvar. Detta är ensamheten. Ensamhet har för mig alltid varit någonting fruktansvärt, jag avskyr att vara ensam. Men, ibland kan det faktiskt vara skönt.

Gårdagen tillbringade jag ensam i en liten stad vid namn Remich som ligger ungefär 20 min med bil från Schuttrange(där vi bor). Direkt efter frukost d.v.s. vid 12 begav jag mig iväg. Med Green Day skrålande i högtalarna susade jag genom det Luxemburgiska landskapet.

När jag når Remich upptäcker jag att jag inte är ensam, jag får krypköra genom hela staden p.g.a. all trafik. Tydligen var det någon sommarfestival just denna lördag. Med marknadsstånd, människor och bilar överallt lyckades jag finna mig en parkering långt utanför staden. Fick gå in i den heta sommarvärmen.

Att besöka stadens utomhuspool ansåg jag vara en god idé, tills jag betalat och kommit in på området. Det var ofantligt  mycket folk. Fick cellskräck bara jag sett alla människor.

Redan i kassan fick tanten mig att känna mig ensam och övergiven: ”Va, ska du bara betala för en?” ”Ja, en person!”. ”Så du betalar för en, är du helt ensam?”  ”Ehm? Ja?”.

Pool. Flodhästen är en soptunna om ni undrar!

Pool. Flodhästen är en soptunna om ni undrar!

Detta kort är tagen i början, när jag gick, 5h senare, var det smockat med folk!

Detta kort är tagen i början, när jag gick, 5h senare, var det smockat med folk!

Idag ska jag vara hurtig, tänkte jag där jag låg och solade. Så, jag gick och simmade 10 längder i sträck. Och den här poolen var mycket längre än andra badhuspooler. Så hurtig, det var jag minsann.

Jag har varit där en gång tidigare och den gången slutade det med att jag blev röd som en kräfta. Men skulle det inte bli denna gång. Men sola, det skulle jag göra. Ligga och pressa hela dagen lång.

Min plan fungerade  dock inte så jätte bra. Bakom mig låg det ett 20tal killar i 20års åldern. Men inte låg de tysta och snälla inte, nej de sparkade fotboll som träffade alla andra solälskare i huvudet. Grrrr..

När killarna äntligen gått tänkte jag att nu får jag min lugna stund. Jag lägger mig ner och blundar. Men vad i……. Nu är det någon som gör något förskräckligt ljud igen. Jag tittar upp: Två ambulanstyper kommer gående med bår. jag tittar runt om kring mig. Längre bort vid volleybollplanen liggen det en man på sidan och kan inte röra sig. Jag har ingen aning om vad som hänt honom, men tydligen kunde han inte resa sig upp. Inget blod syntes och inga brutna ben kunde jag se. Han bars dock bort i en väldigt fart.

Efter min 5 h vistelse vid utomhuspoolerna begav jag mig in mot centrum. Här fanns fullt av folk som dansade och sjöng. Marknadsstånden kantade gatorna. Dock såldes det inte någonting intressant, förutom kanderade jordnötter.

Sång och dans

Sång och dans

Färska kanderade jordnötter

Färska kanderade jordnötter

Jag slog mig ner i skuggan för att njuta av musiken, nötterna och utsikten. Folk roade sig med att leka på vattnet:

En stor båt på det vatten som skiljer Tyskland och Luxemburg åt

En stor båt på det vatten som skiljer Tyskland och Luxemburg åt

Vattenskoter

Vattenskoter

Vattenskidor

Vattenskidor

Och gissa vem jag såg sen? En riktig kändis, en riktig schnygging. Samma gås som jag sett förra gången jag var i Remich:

Min snyggga fågelpoolare med den stora toffsen på huvudet

Min snyggga fågelpoolare med den stora toffsen på huvudet

Schnygginggåsen

Schnygginggåsen

Sen blev Cecilia tämligen trött och beslöt sig för att åka hem

Sen blev Cecilia tämligen trött och beslöt sig för att åka hem

I Remich har de väldigt fin natur. Jag tror att du skulle uppskatta Luxemburg väldigt mycket mamma för dess natur. Så på väg bort till bilen, vilket var en bra bit bort, tog jag kort på massa fina vinrankor:

Vinrankor

Vinrankor

Vindruvor, de älskar vin här i Luxemburg har jag upptäckt!

Vindruvor, de älskar vin här i Luxemburg har jag upptäckt!

Efter en lång dag var det skönt att komma hem till en dusch och en varm god middag.

På tisdag bär det av till familjen Griffins stuga i Schweiz. Tror att vi ska vara borta i en vecka ungefär, så tar inte med mig datorn. Så jag kommer inte att skriva på en vecka, hur ska ni klara er ;)

Har du något tips på vad jag ska hitta på högst upp på ett berg i Schweiz?

2 veckor, sen är jag hemma :) skönt!

//Cecilia och Luxemburg

Pojkens raseri!

Author: cesse

Har du någon gång varit så arg att du bara vill strypa någon? Har du någon gång varit så arg så du skulle kunna slå handen rakt in i väggen? Har du någon gång haft den där galna blicken i dina ögon som skriker ut att du är riktigt förbannad? Just den blicken såg jag idag, fast 10 ggr värre!

Dagen började med att Hannah sölade livet ur sig. Hon var segare än både Johanna och Emelie tillsammans, och då är det illa. Emelie är min syster och Johanna är Emelies käre vän. Var gång vi är på väg någon gång tror de att det inte finns någonting som heter klockan, eller tid att passa. MEN, jag tror att Hannah slog båda två idag.

När Jack och jag var klara att åka vid halv nio hade Hannah dessa saker kvar att göra:

  1. Borsta tänderna
  2. Borsta håret
  3. Plocka bort frukosten och tallriken efter sig
  4. Sätta upp håret
  5. Packa väskan
  6. Ta på sig fotbollstrumpor
  7. Hämta vattenflaska
  8. OSV

Eftersom vi redan nu var sena bad jag henne att rappa på. Tjuriga Hannah bara muttrade någonting tillbaka och fortsatte leka med katten. Hon brydde sig inte om de kom försent sa hon.

När hon bara hade håret kvar att fixa sa elaka stressade Cecilia att de fick hon göra i bilen. Så begav vi oss. En tyst resa senare var vi framme och Jack sprang i förväg. Jag hjälpte Hannah att sätta upp håret, men plötsligt börjar hon gråta. Jag trodde givetvis att jag lyckats dra henne i håret och frågar hur det var med henne. ”You’re so mean to me, why?Why do you keep on bossing me around?” What? okej, sa jag, nu förstår jag inte. Jag var tydligen elak som bett henne att skynda sig. Jag var elak för att hon inte fick göra allt i sin takt, vi skulle ha kommit försent i stället, det var mycket bättre.

När vi gick mot fotbollsskolan så sa jag att jag faktiskt inte skjutsar henne till fotbollsskolan för att vara elak. Hon bara grät och sa att jag var elak. Hmm. Men vi sa hejdå, och eftersom att hon slutat gråta tog jag vid där hon slutade och grät hela vägen ner till bilen. Just då var jag så sjukt trött på allt. Sjukt trött på de där barnen. Ville bara hem.

Under dagen försökte jag komma på något bra sätt att bli vän med Hannah igen när jag skulle plocka upp dem. Så när jag anlände hade jag en plan, tajmad och klar in i minsta detalj. Jag frågade dem om vi skulle stanna en stund och spela fotboll. Så jag tog henne åt sidan och frågade vad hon tyckte om fotbollsskolan o.s.v. Vi pratade om det som hände i morse och vi blev vänner.

Dock hände det någonting annat under tiden vi spelade. Ett riktigt raseri utbrott.

Jack råkade skjuta en boll så den träffade Hannah. Hannah i sin tur sa att Jack inte fick spela längre bara för det. Så pedagogisk som jag är sa jag att vi behöver ju ändå en målvakt så han borde få spela.” Okej, men då ska jag skjuta för att skada!” Hannah springer fram och skjuter sitt hårdaste mot Jack. Jack i sin tur blir träffad och det såg ut att göra ont.

I denna sekund gick allt som i slowmotion. Han reser sig upp, ser sig omkring med en galen blick i sina ögon som säger: ”döda döda döda”. Han springer efter Hannah och med ett vrål skriker han: ”I’m going to kill you, I hate  you, I’ll Kill you!” Han såg ut som en mentalsjuk som rymt från sin cell för att vårdarna tagit hans favorit  nalle och nu tänker bränna upp den.

Jag sprang efter Jack, för jag förstod att det inte skulle bli trevlig om han fick tag på Hannah. Jag höll fast honom, höll honom tätt in till mig. Han vevade med armarna som om han var en värderkvarn. Hannah skriker förbryllat: ”I’m so sorry Jack, I’m so sorry Jack” om och om igen. Han sliter av sig målvaktshandskarna och försöker kasta dem efter henne. Jag sliter ner honom på marken och håller honom i mitt knä och säger åt honom att sluta. Tillslut blir Hannah så rädd så hon börjar gråta.

Jag blir riktigt arg på Jack och säger åt honom att sluta beté sig på detta vis. Han lugnade ner sig lite. Jag bad Hannah komma och sitta breve mig också. Och där satt  vi. Mitt på fotbollsplanen. Jag med två gråtande ungar i mina armar.

Hur löser man detta problem på enklaste sätt tänker ni då. Tror att alla tänker på samma sak. Man berättar om alla knäppa saker jag har varit med om i livet och mitt kärleksliv. Funkar alltid ;) De satte sig upp och började lyssna mycket intresserat då jag berättade om min livshistoria. Alla fick vara med på ett litet hörn. Tillslut var alla lugna och satt och skrattade tillsammans.

Allt slutade lyckligt. Vi stannade för att spela fotboll i 1.5 h vilket nu visar sig igenom min träningsverk i låren.

En dag som började så illa slutar nu med att vi är som bästa kompisar istället. Vi gjorde några fina bilder tillsammans som idag får avsluta mitt blogginlägg.

Jag lyckades inte lika bra denna gång dock, men fina blev vi :D

Jag lyckades inte lika bra denna gång dock, men fina blev vi :D

Här har Hannah och Jack bytt ansikten!

Här har Hannah och Jack bytt ansikten!

Zoomade in lite. Man kan knappt se att de bytt ansikten!

Zoomade in lite. Man kan knappt se att de bytt ansikten!

Här är deras face på den rätta kroppen

Här är deras face på den rätta kroppen

God natt och sov så underbart gott. På tisdag bär det av till Schweiz, någon som har något tips på vad jag kan hitta på där? Vi bor högst upp på ett berg!

//Cecilia och Luxemburg

Regn, Regn, Regn, inte stoppar det mig. Ut jag skulle och ut jag gick!


Dagen har bestått av mycket vila men också lite hurtighet. Hade bestämt mig för att gå ut och springa idag. Men inte visste jag att vädret skulle bli så ruskigt dåligt. Dock tänkte jag på det de flesta säger: Det finns inget dåligt väder, bara dåliga, hmm. hur var det nu igen, ja just det, bara dåliga människor :) så var det va ;)

Så jag och min regnjacka beslöt oss för att ta en liten promenad runt i Schuttrange (stället där vi bor).

Till en början regnade det bara lite, då såg jag ut så här:

Lilla Cecilia i början av vandringen
Lilla Cecilia i början av vandringen

Idag skulle mina ben bära mig bort över kullen, på andra sidan för att se om gräset verkligen var grönare. Och konstigt nog så var det faktiskt det. På min väg dit gick jag förbi restaurangen vi brukar äta på:

God mat!
God mat!

När jag väl nått kullen fanns där ingenting annat än åkrar och kossor. Underbart, jag kände  mig som hemma! Jag fick dessutom syn på huset vi bor i från där jag stod.

Kossor och kalvar. Mysigt
Kossor och kalvar. Mysigt
Griffinhuset i Luxembourg
Griffinhuset i Luxembourg

På väg hem öste det ner. Det droppade om mig och mina mjukisbyxor blev väldigt tunga. Huset vi bor i ligget högst upp på en hög kulle som ni ser. Backen upp dit är inte lika snäll som jultomten, det kan jag lova. Men, ändå var jag glad och nöjd som Anders & Putte brukar säga:

En lång och blöt vandring senare ser jag ut såhär
En lång och blöt vandring senare ser jag ut såhär

När ja väl når toppen av kullen och ser hur huset börjar närma sig blir jag glad och längtar efter att få hoppa in i en varm dusch. Dock hade jag trott att jag skulle få huset för mig själv, men icke. Zelina var där, städerskan. Hon tittade på mig som om jag gått och blivit galen där jag kämpade för att komma upp för trappan. Jag såg ut som ett stort gosedjur som badat i 2h. Hon bara skakade på huvudet, öppnade dörren, skrattade och sa något på franska.

Efter en lång dag så är det mina älsklingar där hemma jag ligger och tänker på. Så jag har bestämt mig för att lägga upp en fin bild på er. Piffade till den lite extra bara.

Den fina familjen! Simon är lite kort, och som ni ser är jag längst!
Den fina familjen! Simon är lite kort, och som ni ser är jag längst!

Dagen har bestått av, sömn, duschning, matlagning, dränkning utomhus av regn, lära Hannah att stå på huvudet på vardagsrumsgolvet, lära Hannah och Jack hur man är Bitchig så som tjejerna i Top model. Stora framsteg har jag gjort med dessa barn. Jag har fått dem att älska How I met your mother och Top model. Bra ungar det här! De har dessutom börjat kalla mig för Cesse. Hey yo Cesse. Låter skit kul när Hannah säger det.

Tomorrow is going to be: Legen, wait for it, dary! För jag ska göra ingenting!

God natt och sov så gott!

//Cecilia och Luxemburg

I denna underbara värld finns något som kallas fotbollsskola, det är något underbart bra! Den är bra för mycket, barnen lär sig fotboll och  jag får lite tid för mig själv!


Denna vecka ska Jack och Hannah vara på fotbollsskola från 9 på morgonen till 4 på eftermiddagen. Visserligen måste jag lämna och hämta, men det är ändå skönt att ha lite tid för sig själv om dagarna. Dock blev jag något inblandad i fotbollen igår.

På väg till fotbollsskola måste jag åka en skogsväg som är snabbaste vägen till stan. Dock är vägen väldigt smal, så kommer det en bil blir man tvungen att köra upp i skogen om det är möjligt.

När jag kommer fram till skogen så ser jag en mycket liten bil. Trodde jag. Men ack vad jag misstog mig. Det var en gammal gubbe på en sån där permobil tror jag det heter. En rullator som man kan sitta i?! Denna skogsväg är hyfsat  lång och jag var lite sen. Kan ni se situationen framför er? en långsam gubbe på sin permobil åkandes i 5km/h eller något. Bakom åker jag, eller rullar i alla fall. Jag satt där i min bil och skrattade lite för mig själv, det måste ha sett hyfsat kul ut.

Tillslut blinkade gubben åt höger in i skogen (visste inte att permobiler hade inbyggda blinkers) .

Väl framme stannade vi och spelade fotboll ett tag efter fotbollsskolan. Eller kanske inte ett tag precis, rättare sagt 2 h.

Hannah spelar fotboll på sitt vis

Hannah spelar fotboll på sitt vis

Nu kommer galne Jack för att spela lite

Nu kommer galne Jack för att spela lite

Det är på detta vis fotboll spelas nu för tiden

Det är på detta vis fotboll spelas nu för tiden

En lycklig Hannah. Fotbollen syns dock ingenstans

En lycklig Hannah. Fotbollen syns dock ingenstans

Mosad Jack! Efter ett tag blev det lite mer fotboll i alla fall!

Mosad Jack! Efter ett tag blev det lite mer fotboll i alla fall!

Vill ni höra någonting roligt? Igår när vi stod och sköt på mål, Jack var målvakt och är väldigt duktig, då kom en coach förbi. Han stannade och tittade på oss ett tag. Sen ställde han sig bakom målet då jag skulle skjuta. Så pekade han upp i vänstra krysset. Jag sköt och träffade. Snyggt var det också.

Sen pekade han i högra krysset. Självklart träffade jag då också. Lucky skulle jag kalla det bara.

Efteråt kom han fram till mig och frågade: ”Skulle du vilja spela fotboll här, för oss? Vi har att riktigt bra lag som jag kan presentera dig för.” Ballt värre va. Spela för ett Luxemburgiskt lag. Det är inte illa va. Snart kommer jag vara i toppen och tjäna storkosan.

Tyvärr tackade jag nej eftersom jag åker hem om 2.5 veckor. Dessutom hade de upptäckt att jag var sämst om jag hade börjat spela med dem.

Snart ska jag åka och hämta barnen. Men innan dess ska jag försöka fixa denna utmärkta blogg!

Fast, jag tänker avsluta med en utmärkt video också. Luta er tillbaka och njut:

YouTube Preview Image

Bye bye.

//Cecilia och Luxemburg

USCH

Author: cesse

Dagens inlägg består ej av bilder. Bilder bilder bilder

Det har visat sig att jag inte kan ha för många bilder på min blogg.. men jag trodde att det bara var i mitt media bibliotek som det inte fick vara för mkt bilder. Så jag raderade bilderna i mediabiblioteket efter innan varje gång jag skulle skapa ett nytt inlägg. Så att de nya bilderna kunde laddas upp. Men icke, när jag raderar i mediabiblioteket försvinner tydligen bilderna i blogginlägget också. USCH säger jag bara.. vad ska jag göra? nu är alla inlägg som hittills är skrivna, förstörda :’(

Suck

Med denna sura inställning måste jag avsluta med något kul: (inte en bild)

YouTube Preview Image

Paris för en dag!

Author: cesse

I lördags vaknade jag varm och nervös. Jag tittade på klockan, den var bara 05.20. Om en timme skulle jag vara på plats för att sedan bege mig iväg för ett äventyr över dagen. Ett äventyr i Paris!


Liksom inför alla äventyr i livet är man nervös innan, exalterad under tiden och glad över allt som hänt under dagen, efteråt.

Dagen började med en snabb frukost och sedan en lång bilfärd till tågstationen. Väl där tryckte jag in mig i en liten vagn bredvid en tysk tjej. Jag minns inte mycket mer av resan dit eftersom att jag somnade från och till.

Väl framme i Paris var jag så kissnödig att jag inte kunde stå på benen. Ni vet hur det känns när man verkligen måste på toa. Då existerar ingenting annat än just letandet efter en toalett. Efter en mycket lyckat toabesök begav jag mig ner till tunnelbanan. Min stora skräck. På något sätt hade jag inbillat mig att detta skulle vara det svåraste med hela dagen. Ack så fel jag hade. Jag ack vad jag misstog mig, ja ack vad jag bedrog mig.

Det var ganska lätt faktiskt. Köpte en biljett i en automat utanför. Gick in, hittade mitt tåg och började tuffa på. Sen var det skyltat fram till min första destination: Triumfbågen!

För att komma upp till triumfbågen blev jag tvungen att gå genom flera tunnlar och trappor. Vid sista rulltrappan som lutade starkt uppåt, såg jag någonting tona upp sig i fjärran: Triumfbågen!

Som ett barn som fått en påse godis stoppat i händerna log jag så brett så jag fick ont i kinderna. Jag hade lyckats ta mig till mitt första mål. YESSSSSS!

Triumfbågen

Triumfbågen

Triumfbågen på nära håll

Triumfbågen på nära håll

Ceciia och Triumfbågen

Ceciia och Triumfbågen

Elden som brinner under triumfbågen, mitt i rondellen

Elden som brinner under triumfbågen, mitt i rondellen

Efter en liten tripp runt på gatorna kring triumfbågen begav jag mig under jorden igen. Nu skulle det bära av till det berömda Eiffeltornet! Det såg jag fram emot allra mest. Så jag tog av mig min kavaj, sparkade av mig båda skorna och sen spottade jag ut snuset sa min sköna får jag lov. Hon var vacker jag var stolt, rak i ryggen som en fura. Det var sommar det var glädje och vi dansade och sjöng. Sen åkte jag tunnelbana till Eiffeltornet!

Redan på tunnelbanan såg jag tornet på håll och det pirrade till i mig. Häftigt, jag ska åka till Eiffeltornet. Samma torn som Ted Gärdestad hotade med att han skulle hoppa ifrån. Och det var ganska högt, så det var tur att han inte gjorde det.

Jag stannade vid The river Seine och tittade ut över floden och över Eiffeltornet.

The Eiffeltower

The Eiffeltower

Här försöker jag ta kort på mig och tornet. Om jag lyckats? Njaaa

Här försöker jag ta kort på mig och tornet. Om jag lyckats? Njaaa

the river Seine

the river Seine

Förrsökte få bildbevis på att jag doppat fötterna i Seine

Förrsökte få bildbevis på att jag doppat fötterna i Seine

CeciliaSeine

CeciliaSeine

Nu närmar jag mig tornet, sakta men säkert!

Nu närmar jag mig tornet, sakta men säkert!

När jag kommit fram till Eiffeltornet ställde jag mig i kö eftersom att Pontus berättat att de kunde ta ca 2 h att stå i kö. Efter att köat i 1.5 h medan att ha sett på underliga människor som försöker sälja Eiffeltornet kopior till folk(små) så kom jag fram. Precis då jag ska köpa biljetter till the top floor ändrar dom texten på montern som står  på sidan. ”The top floor is temporary closed” GAAAAAAAAAAAAAH XD whaaaat? They can’t vara seriösa. Jag blev lite ledsen. Men, jag ryckte upp mig. Eftersom att jag är en nöjd människa och jag är glad för jag är nöjd.

Fast riktigt nöjd kan jag inte påstå att jag var. Jag fick krupp rent ut sagt på en turkisk kvinna som sprang framför mig hela tiden. Hon lämnade kön, sen gick tillbaka till sin plats framför mig 100ggr. Hon filmade konstant och tog kort. Hon såg allmänt irriterande ut också. Kan ni förstå vad jag fick stå ut med? Fick till och med stå i samma hiss som henne på vägen upp. Och sen fanns det inte biljett till den våningen jag ville till? Det är ju galet!

Då jag kommit upp tog jag några foton. Gick ett varv och sedan ställde jag mig i kö för att åka ner. Höll på att få panik för att de var så mycket folk. Klarade inte av det. Kände mig så trängd. Fick vänta i säkert en halvtimme för att komma ner också. Läskigt.

Denna bild är tagen uppe i Eiffeltornet:

Utsikten uppifrån tornet

Utsikten uppifrån tornet

Utsikten från Eiffeltornet

Utsikten från Eiffeltornet

Nu börjar jag närma mig

Nu börjar jag närma mig

Det ståtliga tornet från alla möjliga håll

Det ståtliga tornet från alla möjliga håll

Cecilia Eiffel Larsson

Cecilia Eiffel Larsson

På väg ifrån tornet var det en kille som stannade mig. Han ville måla av mig för att jag hade fint hår sa han. Jag skulle få ett sppecialpris eftersom att han ville måla av mig. 100 kr. Men han såg inte ett dugg proffsig ut och han skrämde mig något, så jag gick.

Nästa resa bar av till  Notre Dam, Quasimodos hus. Dock hittade jag inte dit på direkten så jag virrade runt lik en vilsen höna. Där jag gick hörde jag en röst bakom mig säga: Bonjor, hello, Madame? Så jag vände mig om. Då frågade mannen ifall jag pratade engelska. Jag svarade ja. Då började han prata franska. Var jag otydlig? Underlig man. jag påpekade att jag endast kunde svenska och engelska. Varför frågar han på franska. Jadu. När han gick vidare och babblade för fulla muggar med mig vek jag av runt hörnet till höger medan han fortsatte framåt. Han hann gå en bit innan han upptäckte att jag var borta. Mohahaha

Mitt största bekymmer nu var inte att skaka av mig knäppa gubbar eller hitta notre dam, det var att finna en toalett. Jag var så sjuk kissnödig så jag nästan höll på att svimma. Ni vet hur det känns. Jag letade och letade och letade lite till. Tillslut fann jag en. Dock till min förskräckelse så var det världens kö och jag fick stå och vänta i ytterligare 30 min. Men det var det värt, för oj vad skönt det var :D

Här är Quasimodos katedral:

Notre Dam

Notre Dam

Quasimodos lilla hus

Quasimodos lilla hus

Som tur var blev en dag som började kall, varm. Så det var ett lyckat val att ta på mig klänning den morgonen. Förutom att jag fick massor av gubbar på kroken!

Mina rara fötter

Mina rara fötter

Dagen avslutades med en galen man med en skyllt i baken som samtidigt som han gick på lina på en tejpbit, blåste såpbubblor.

Såpbubblemannen

Såpbubblemannen

På tåget hem satt jag bredvid en tonåring, mittemot satt hennes mamma med hennes lilla son i famnen. Men jag var inte ensam med dessa människor. Platsen bredvid mamman var upptagen av en ung man som såg exakt ut som Karl-Bertil Jonsson. Coolt. I sätet på andra sidan gången satt en man som var mycket nervös eller rastlös. För han satt hela tiden och suckade och lyssnade på musik.

Jag försöker slappna av och lugna ner mig något efter den långa dagen, men min lugna stund förstörs fort. ”Ursäkta, byt plats med min dotter, jag vill sitta mitt emot henne.” Säger  mamman mittemot mig. Jag trodde hon skämtade först. Det var numrerade sätet som på flygplan och man betalade extra för en fönsterplats(jag hade en fönsterplats). Men, eftersom att jag är så trevlig reste jag på mig och satte mig mitt emot Karl-Bertil Jonsson istället.

Efter ett tag börjar minstingen att pilla på allt och börja kasta saker om kring sig, så mycket för den lugna stunden. Då, läs och häpna, slog mamman sin son. Värsta örfilen. Varje gång ungen var något högljudd gav hon honom en örfil. Läskigt.

När de väl steg av tänkte jag att nu får jag min lugna stund. Men icke. Mannen som sitter på andra sidan gången, ganska nära, börjar sjunga. Han sitter med sina hörlurar i öronen och sjunger för full hals. Ni vet den där reklamen, jag vet inte vad den är för, då det sitter två stycken på ett flygplan. Den ena killen sitter och nynnar och sjunger så den andra håller på att bli galen. Då trycker han på en knapp som gör att den nynnande mannen försvinner. En sån knapp önskade jag att jag hade vid det tillfället.

Efter en fin dag i Paris ligger jag nu här i sängen, en dag senare. Dagen har jag slösat bort genom att sova, rita och sova lite till. Nu ska jag sova ännu mer. Imorgon blir det upp tidigt för att skjutsa barnen på fotbollskola. Sen ska jag passa grannens barn i stället. Resten av veckan är dock hyfsat barnfri.

Paris det är städernas stad. I Paris blir man lycklig  och glad. Jag vill avsluta dagen med denna låt som påminner mycket om min dag i Paris. Dock inte på Tu man hand. Utan ensam. Lyssna noga på texten vilka platser dom besökt och så vidare.

YouTube Preview Image

God natt

//Cecilia och Luxemburg

Kroppen värker då hon vänder sig om, sakta sakta kan hon känna något rinna längs hennes panna. Vad är det för något, vad är det som gör denna verk så outhärdlig? Vem vill så ont? Det blöta klibbiga börjar sakta sprida sig ner, ner längs kinderna och den blottade halsen. Ner längs armarna och de smutsiga benen som knappt bär henne. En droppe av den mystiska vätskan balanserar på underläppen, den smakar salt.


Kan ni förstå hur jobbigt det är att springa? Kan ni förstå hur mycket det krävs för att ge sig ut för att springa? Idag var lilla jag ute och sprang, och om jag ska erkänna känns det faktiskt bra nu efteråt. Men så mycket man svettas!

Dagen till ära är jag helt ensam, eller ja, inte helt efter som att katterna följer efter mig var jag än går. Jack och Hannah har jag lämnat av hos Hannahs kompis Julia. De har precis kommit hem från Finland då Julias mamma kommer där ifrån.

Jag minns första gången jag pratade med Julias föräldrar. Vi satt utomhus och åt, jag, Jill, Jon, Mauret och Mike (tror jag dom heter). Då berättade Mike att han var något skeptisk till att åka till Finland. Han hade sett en film som Mauret spelat in förra gången de var där och fiskade. ”-Åh”, hade han tänkt, ”har ni redigerat filmen så att den ska se så gammaldags ut som möjligt”. ”-Va, nej.” Svarar Mauret. ”-Men vad är de svarta prickarna då som täcker hela rutan?” ”-Ehm, det är mygg Mike!”

Idag ska ni få lite gott och blandat, lite sött lite salt från Luxemburg tiden som jag inte har pratat om!

Att lära barnen att kasta Pannkakor i luften var lätt som en plätt ;)

Att lära barnen att kasta Pannkakor i luften var lätt som en plätt ;)

Igår och idag har vi tillbringat dagen vid stora badanläggningar. Igår slutade det illa för min del då jag blev röd som en kräfta. Jag försöker alltid att uppnå det första stadiet i en kräftas liv, nämligen att bli mörkare, kanske inte helt svart som kräftan. Men, det slutar alltid med att jag blir lika röd som en kokt kräfta. En kokt Cecilia helt enkelt!

KräftCecilia

KräftCecilia

I början då jag kom hit åkte vi in till stan för att turista. Här kommer lite bilder där ifrån:

The golden lady

The golden lady

Vi besökte dessutom en park som var väldigt intressant, i alla fall  för captain Jack Sparrow, the pirate park !

Nej, ni får se mer bilder någon annan dag. Nu ska jag ut i solen och åka för att hämta ungarna. Sen blir det grillat! Fast det dröjer länge tyvärr. Är hungrig. Åt en fantastisk kycklingsallad som MOI har gjort alldeles själv :D

Over and out

//Cecilia och Luxemburg

(bilder kommer på staden, rullskridskor, bowling)

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu